Låt oss ta pepparspray för att gråta ut ordentligt, klä oss i benzo och tvinga jävla skitdöden att be om ursäkt. Överst på hatlistan står alltid du själv så vad kan vi göra förutom att ge oss själva en liten paus, tvångsposera och kasta den första stenen. Men Mathias Leclér kastar inga stenar och är inte fri från synd. Han sonar synderna genom att hela tiden vända blicken inåt: genom projektet Villfarelser. Hela tiden synliggörs den egna och ibland allmängiltiga ångesten. Hela tiden med skrattet som vapen och skydd.
Skrattet är skyddet mot mörkret; skrattet är livet och det som ger oss kraft att fortsätta när allt blir svart. Men vi måste våga och orka möta den svärtan som existerar i varats djup och som är en del av själva livet. Självmodsboken är en hyllning till alla de som vågar vara sig själva, som vågar stå upp och skratta depressionen i ansiktet, som vågar omfamna varats skuggsida.